I går köpte jag nya vårskor vilket resulterade i ett snöande utan dess like. Från barmark till vitt på nån timme.
I dag var det strålande sol så jag drog på mig brillorna och tog en härlig promenad. När vi kommit halvvägs började det snöa och regna på en och samma gång. Det var bara att stoppa ner solglasögonen i fickan och streta sig hemåt. Jag försöker tänka att det här är ju våren i ett nötskal, det växlande vädret, och försöka se någon charm i det hela. Lite som att våren är som en tonåring som svallar av känslor och inte riktigt vet hur den ska uttrycka sig. Ena sekunden ba glad och solig och världens bästa och nästa stund skitförbannad, smäller i dörrar och snöar ner hela länet. Fast när jag tänker så blir jag mer irriterad än charmad, kan inte ungen bara lära sig att kontrollera sina känslor?!?!
Anyhow, en annan tanke som slog mig här om morgonen var om gud har delat upp sig själv i några horrorkrux? Är det det man menar med treenigheten, att gud delat upp sin själv i tre bitar som Voldemort, fast en light version? Eller är det så att gud och voldermort är samma person? Det här låg vi länge och diskuterade i sängen. Fatta vilken sympatiskt människa jag delar mitt liv med, som tycker att det är okej att bli väckt halv åtta för att jag har ett tryckande behov av att få rätsida på mina teologiska funderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar