Idag satte jag mig i bilen och körde tre mil (ej långt) till ett av mina favoritställen på hela jorden.
Nämligen hem till min äldsta och bästa vän Naima. Naima och jag har känt varandra sen vi var fem och bodde på samma gård på ålidhem. Vi umgicks alltid med varandra, jämt. Idag har vi totalt olika liv med olika bekantskapskretsar och träffas inte riktigt lika ofta men det gör inget. Det känns ändå alltid lika tryggt att vara med Naima, hon känner mig så bra och jag kan alltid vara mig själv.
Naima är en extremt kreativ och begåvad människa, det mesta hon tar i blir till guld men det finns två saker hon lyckats extra bra med.
Nämligen den här
och den här. Världens finaste barn som är så kloka och underbara att hälften räcker. Jag har känt dom hela deras liv och räknar dom lite som mina egna. Så Naima, tack för att du finns och tack för att du är en sån himla bra mamma till mina pojkar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar