Prestationsångest och blodsmak.

Alltså att ha en blogg innebär ju en himla massa ångest. Speciellt om man är så dum som jag så att man outar den på facebook och (kanske?) väcker folks förhoppningar om att vara aktiv och rolig. Så i ett försök att ta ner mig själv och allas förväntningar på jorden presenterar jag en vanlig dag i mitt liv.

 Som jag skrev i mitt inledande inlägg så är jag student. Just den här morgonen innebar mitt studentskap att jag kunde sitta hemma och dricka kaffe och pula på med min c-uppsats. Efter lunch innebar dock mitt studentskap att jag packade in min c-uppsatskollega i bilen och körde till hemlig ort för att utföra en intervju.

 Vår uppsats handlar om coping, hur socionomer som arbetar med ensamkommande flyktingbarn hanterar de svåra situationer som dom ofta möter i arbetet. Uppsatsen är ju inte färdig än men redan nu kan jag avslöja att träning verkar vara en viktig faktor. Alla beskriver träning som viktigt både i förebyggande syfte och för att bearbeta jobbiga händelser.

Jag blev inspirerad och eftersom snön är borta i Umeå bestämde jag mig för att ta årets första utomhus löprunda. Dock var det kallt, alternativt jag hade klätt mig för dåligt, så jag blev tvungen att springa jättefort för att inte frysa ihjäl vilket resulterade i blodsmak i munnen och total utmattning.

Alltså verkligen total utmattning. Resten av kvällen satt jag i soffan och stickade, det var allt jag orkade med.

Det här är alltså en ganska typisk dag, så nu vet ni vad ni kan vänta er. Men häng med ändå vettja!